Graviditeten

Hej alla!

Orättvist kan man kanske tycka, men att vara gravid var en 'bit av en kaka'. Jag hade ju både hört och läst om alla krämpor och illamående och dåligt mående och foglossning och sammandragningar och vad det nu var... På nåt sätt kom jag och min kropp på vad den var ämnad för, att bära barn. Ni förstår varför här nedan...

Del 8

Så då var vi gravida då! De nio månaderna gick i ett flygande fläng och av alla graviditetskrämpor och cravings man hört och läst om hade jag följande:


- Halsbränna
- Svullna vrister
- Saltlakrits
- Apelsinläsk


Så jag mådde prima! Magen växte men blev väl inte så där jättestor, mer bred liksom. Jag gick ändå upp modiga 20 kg - och många av dom är kvar av nån anledning!! Jag hade mitt företag i Gävle då och länge tänkte och trodde jag att jag skulle kunna ha det kvar och fortsätta jobba heltid med vårt barn med mej. Men nånstans inom mej tog förnuftet över och jag stängde min ateljé den sista maj 2007. Jag hade redan en till ateljé i Torsåker, och hur det skulle bli med den fick visa sej bara barnet hade kommit.


Första datumet för nedkomst vi fick var den 17 juni, på Islands nationaldag. Det tyckte vi kändes bra för alldeles efter vi fick två streck på testet i oktober var vi till Island på semester. Efter senare ultraljud blev det dock ändrat till den 14 juni. På just den dagen stod jag i ateljén och fotograferade, det kom ingen baby den dan...

Under hela min graviditet förundrades jag över hur min kropp fixade det här, bara helt av sej själv liksom. Jag har nog aldrig mått så bra faktiskt. Hade jag bara stödstrumporna på så var ingenting nåt problem. När den lilla krabaten började röra på sej inuti magen var Mickes och min kvällsunderhållning säkrad. Otroligt fascinerande att se när det liksom går vågor genom magen... Det var en snäll baby vi hade också, för inga hårda sparkar mot varken revben eller urinblåsa.

Det blev midsommar 2007, och jag hade gått lite mer än en vecka över tiden. Tidigare under graviditeten hade jag inte haft några sammandragningar eller förvärkar, så vad det egentligen var jag kände där den midsommarhelgen vet jag inte. Det gjorde inte ont, utan mer som lite kramp i magen... Det blev lite ofrivilliga pustanden och stönanden i alla fall. På midsommardagen tyckte Micke att det var dags att vi tog tid mellan alla pust och stön. Jag tyckte det var onödigt för det kändes inte som om det var nånting på väg ut. Slemproppen hade nog i alla fall gått eller vad man säjer, men ingenting annat konstigt.

Micke kollade på klockan i alla fall, lite i smyg för mej, det var mindre än fem minuter mellan mina stön och stånk. Han tyckte jag skulle ringa in till förlossningen, så det gjorde jag. Klockan var nu typ 5 på eftermiddagen.

Jag gick och duschade, vi åt mat, Micke hade fixat min favorit, isterband och potatis!! Mm, supergott! Sen satt vi oss i bilen och åkte mot Gävle och förlossningen.


Jag hade hört så mycket om att det inte fanns nånting för papporna att äta på BB och så, så jag fick Micke att åka genom driven på McD med svepskälet att jag ville ha en hamburgare. Han fick min hamburgare och jag fick en jordgubbsmilkshake. Med det där med maten till pappan fick jag honom att stanna på en bensinstation och köpa en macka också... Jag vet hur han blir när han inte får mat!!

Strax efter åtta på kvällen den 23 juni 2007 kom vi in till förlossningen, med lilla BB väskan och stora kameraväskan blev vi mottagna av barnmorska U. Mitt pust och stånk höll samma frekvens som tidigare - så jag fick lägga mej i en sån där 'kolla värkar maskin', har för mej att det heter CTG eller liknande. Barnmorska U kollade dessutom om jag öppnat mej, och det hade jag inte - inte ett endaste litet dugg. Men av vad dom kunde se med hjälp av den där maskinen så skulle vi få stanna kvar över natten i alla fall, och se vad som hände...

To be continued...

Kram!