En cigarr till pappan...

Hej alla!

Det är ju lite konstigt att lägga ut såna här gamla saker... fast dom är ju ack så viktiga för mej... därför så kommer dom ut till allmän beskådan så här långt senare... Jag är skitsugen att skriva av mej om sånt som händer varje dag nu... så, vilken dag som helst så slipper ni läsa om gammalt skit... då blir det ny skit a tt läsa om!

Del 12

Den 15 juli 2007

Igår fick pappa Micke äntligen sin cigarr! Även kallad för snorkel eftersom kusinbarnet tyckte det såg ut som en sådan när Micke stoppat den innanför solskärmen. När han satt där, mitt i en svensk sommarkväll, i en solstol med en öl, en rökig maltwhisky och puffade på sin cigarr, såg han ordentligt nöjd ut. Men det var väl inte så konstigt, han hade ju världens bästa anledning att fira - nämligen DEJ Markus!

Egentligen skulle vi inte behöva sådana attribut för att fira, för vi firar varje sekund med dej älskling.

Tänkte också passa på att berätta att du har tur du killen, att ha världens bästa pappa! Även om mamma har åkte ner ett pinnhål numer på hans popularitetsstege sen du kom till världen. Men det gör mej faktiskt inget - du ligger allra högst upp på min också! Om det nu kan vara möjligt så älskar jag din pappa mer och starkare, eller hur jag nu ska försöka förklara, sen vi fick dej. Känner en större respekt för honom på något vis...

Vi har bestämt oss för att vi ska döpa dej den 4 november, och samtidigt ska vi gifta oss, din pappa och jag. Fränt va? Kanske dumt att inte vänta tills du kan vara med och fira bröllopet, eller... klart - du ÄR ju med, men... äh du fattar vad jag menar. Känns som om vi inte kan vänta längre - det är våran tur nu! Vi har haft lite tidigare incidenter med bröllopsdatum som krockat och så vidare... och när vi var mitt i kämpandet med att bli gravida kändes det inte som läget var rätt. Du är ju det största beviset på vår kärlek till varann, men ritualen och löftena känns också viktiga... Hade jag fått bestämma själv hade jag nog inte valt att gifta mej i kyrkan, men stället har egentligen ingen betydelse - utan att jag och din pappa lovar att älska varandra i nöd och lust. Dessutom kommer vi att dela samma efternamn, alla tre, precis som i en riktig familj. Det har mamma alltid velat vara del i, en riktig familj...

Mamma och pappa älskar varann och dej Markus, kom alltid alltid ihåg.

Kram!