Att hjärtat är så stort...

Hejsan!

Jag bara fortsätter att minnas...

Del 11

Den 11 juli, strax efter åtta på morgonen...


Du sover Markus, nöjd och mätt. Motvilligt gick din pappa till jobbet idag, hans tio dagar av ledighet var slut. Han längtar nog lika mycket efter dej som jag gör nu - fast jag behöver bara sträcka ut armen så når jag dej. Jag skulle vilja ha dej i famnen hela tiden, titta på dej dygnet runt och bara insupa dej. Men det går ju naturligtvis inte. Du mår nog bäst av en stunds sömn i din egen säng och jag måste ju även göra lita annat som inte sköter sej själv.


Innan du kom till oss hade jag inte en aning om att hjärtat var så stort. Och det verkar bara fortsätta växa i samma rasande takt som dej. Jag förbannar mej själv över att jag väntade så länge innan du kom men, kanske var det meningen? Klart att det var... Du kom till oss i precis rätt tid, och vi ska vara rädda om den tiden, ta vara på den och utnyttja den till fullo.

Mamma älskar dej Markus, kom alltid alltid ihåg.

Kram!