Del 27
Den 13 februari 2008
Visst är det konstigt...
Jag som är mamma ska väl vara ditt stöd och den tröst du behöver i livet. Varför är det då du som är mitt? Utan dej vore jag ingenting, absolut ingenting. Jag är ingenting utan dej och din pappa. Att jag rätt ofta gör idiotiska saker - för att straffa mej själv - håller bokstavligen på att ta död på mej, för ibland är det så jävla tungt.
Ikväll måste jag och din pappa försöka reda ut saker och ting älskling, din mamma orkar inte mer - inte mycket längre i varje fall.
Mamma älskar dej lillvännen, kom alltid alltid ihåg.
lördag 7 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar