Från början...

Hej alla!

Det här är min blogg och jag har inte en aning om hur den kommer att se ut. Visst har jag vissa planer...men, vi får se om dom kommer att hålla?! Det jag i varje fall är helt säker på är att jag vill berätta en sak, har övervägt att försöka få ner det i bokform - men det stannar oftast i tanken för det känns för överväldigande. MEN, man vet ju aldrig vad som händer sen, eller hur? Hur som helst så börjar jag att berätta min historia här, så det blir som en dagbok bakåt i tiden ett tag och allt kommer inte att skrivas idag. Jag börjar i alla fall... Det är ganska ångestfyllt att bara gå och hämta mina dagboksanteckningar, för jag vet att det kommer att kännas smärtsamt att läsa, och jag garanterar att jag kommer att gråta floder...

Ok, då kör vi!

Del 1

December 2004

I december 2004 tyckte vi att det var på tiden att börja fundera på att skaffa barn... Det skulle ju vara så enkelt hade min barnmorska alltid sagt, att "sparka igång mensen bara". Nu hade hon ändrat sej...

Den 27 januari 2005 letade vi oss fram till Läkarhuset och Doktor M. Förskräckta satt vi där, visste inget - frågade inget - sa inget...

Jag skulle få komma tillbaka och genomföra en spolning, alltså kolla så att alla vägar var fria. Micke, fick ett plaströr som han skulle lämna spermaprov i. "Antingen så lämnar du det här på mottagningen, eller så gör du det hemma, men då måste du komma in med det inom en timme". En snabb blick på varann - Vi gör det hemma.

En faslig massa blod skulle också lämnas, ytterligare ett sätt att analysera varför det inte vill som vi vill. Tabletter fick jag också, "ätes i 10 dagar varje menscykel för att få mens och ägglossning".

Steg 1 - vi var på väg.

Månader går och vår blev sommar, mensen kommer ibland, ibland som den ska och ibland inte alls, hopp tänds men släcks lika fort igen.

Höst 2005, sporadisk mens, alla prover är så jävla bra, vi är så jävla friska och hormonnivåerna är sååå bra, jag har mens och ägglossning och sex i massor, men - ingenting...

Tillbaka på Läkarhuset och Doktor M. Hade vi några frågor om IVF - vi hade ju fått broschyrer förra gången... Förtvivlat sneglar vi på varann, ja visst ja, broschyrerna. Jo då, visst hade vi läst dom men inte trodde vi att vi skulle behöva... vi trodde ju att det skulle fungera naturligt... Har vi några frågor? Nej säjer vi och skäms lite, i alla fall jag, att man inte är bättre påläst liksom.

Doktor M börjar berätta och visa oss hur det ska gå till... "Nässpray först, 2 sprut i näsan 3 gånger om dan, viktigt med tiden att det blir 8 timmar emellan. Sedan sprutor i magen, enkelt säjer han, samma tid varje dag, fortsätta med spray fast i mindre dos, en annan spruta..." Mycket information som vi försöker lagra och komma ihåg. Doktor M fortsätter "avbryt inte behandlingen för det är en dyr behandling, du kommer att behöva 3 sprutor och varje spruta kostar 4000:-..." SHIT!! Snabb blick på Micke, han har tänkt samma sak som mej, 3 gånger 4000:-, fan, vart ska vi ta dom pengarna ifrån? Rätt blockerade tackar vi och går därifrån, famnen full av recept, blodrör, scheman och förmaningar. 12000:-, fan, har vi råd? Hur gör vi? Det löser sej nog, eller...

Vi skiljdes åt utanför Doktor Ms mottagning, jag till jobbet i Gävle och Micke till jobbet i Storvik. En snabb kram och puss, fortfarande förvirrade och vi kände oss nog ganska hopplösa... Pengarna!! Hur gör vi?? Som ett töcken gick jag genom stan och in på jobbet...

Vid lunch samma dag tänkte jag, äh va fan, vi måste ju få veta vad hela prislappen blir på det här, så jag tar med mej recepten och går till Apoteket. Minutrarna tills det var min tur var som timmar... men till slut var det jag och med båda darrande händer och stämma räcker jag fram mina recept och frågar, Kan du kolla bara vad det här skulle kosta? Håller mej i disken och väntar utan att andas medan apoterkarkvinnan knapprar på datorn. När hon är klar blir jag upplyst att det finns något som heter Högkostnadskort, som jag inte hade en aaaaning om, och att hela kalaset skulle kosta 700:-. Hade inte disken varit emellan oss hade hon fått en stor kram!! BARA SJUHUNDRA! Jippi! Men då kan jag alltså ta ut dom här recepten nu frågar jag och säkerligen ler jag fånigt hela tiden. Som dom dyraste diamanterna i kassen gick jag tillbaka till jobbet och lade stolt undan medicinen som skulle hjälpa oss att få vårat barn. Ringde till Micke, och säkerligen grät jag - glädjetårar!


Ok, det var allt för den här gången. Jag fortsätter i morgon, eller kanske senare idag... Det är en spännande resa vi varit på och jag är lika ivrig för fortsättningen som du förhoppningsvis är...

Kram!