Förundran och beundran...

Del 28

Den 14 april 2008

Lilleman, tiden springer iväg - men det har jag ju redan konstaterat många gånger. I lördags reste du dej och stod - av dej själv och nu bara ett par dagar senare tror du att du kan stå själv överallt. I lördags fick du en ny kusin också, lilla Melvin, han kom på sin storasysters födelesedag.

Det är nog fler tänder på väg också för du har fingrarna i munnen ofta, och du är rätt lättirriterad - så det är väl lika bra att de kommer allihopa så är det klart sen.

Förra veckan - utan att nån visat dej tidigare - tog du en leksaksbil, körde med den fram och tillbaka med brumljud. Är det nåt som är inbyggt hos småkillar eller?

Du förundrar mej flera gånger om dagen hjärtat.

I början på mars var du och klippte håret första gången, håret bak började bli lite nött - så det var ju bättre att klippa av det i nån form av frisyr istället för långa testar som bara hängde ner liksom. Du blev jätte jättefin i alla fall.
Det händer så mycket nu så det är svårt att komma ihåg allting. Men du är världens underbaraste lilla kille!

Mamma älskar dej, kom alltid alltid ihåg.

Handlingsförlamad liksom...

Del 20

Den 3 oktober 2007

Fy va längesen jag skrev nu igen. Har inte orkat... dels har jag varit sjuk och sen... Din mamma mår inte alls så bra Markus, det är inte nåt som du har ställt till med. Men i och med din födelse kom en massa gamla jobbiga tankar och minnen upp till ytan. Psykologen kallar det för depression och idag frågade hon om jag nånsin mått bra - alltså riktigt bra! Det har jag nog aldrig gjort, sorgligt. Men förhoppningen är ju att nu ska det bli ändring på det. Lycklig är jag alltid när du är nära Markus. Du är mitt allt och det allra bästa jag gjort. Kommunikationen mellan din pappa och mej är det lite si och så med just nu, känns som om vi är två magneter åt fel håll - som knuffar bort varann istället för att dras mot... har vi kanske glömt bort att älska varann? Som jag känner det så motarbetar vi varann istället för att samarbeta. Tråkigt, trist och väldigt väldigt ledsamt.

Ledsamt ja, mamma är väldigt mycket ledsen och gråter ofta, har oftast på mej 'orka'masken för att kunna träffa andra. Jävla skit, piss, fanjobb! Det är det som förstör mej nu - vill inte, vill inte, orkar inte, vill inte - men jag måste!! Kanske är jag bara barnslig? Det är väl bara att kavla upp ärmarna och göra det som måste göras? Men jag är som handlingsförlamad och känner mej helt apatisk och jag kan inte övermanna det heller. Depression, det blir inte enklare för mina känslor, tankar och handlingar har fått ett namn...snarare tvärtom! Kanske håller jag på att bli galen, sjuk, alltså riktigt sjuk i skallen - psyko liksom?

Tur att du finns och håller en del av mej väl förankrad i jorden, du tål inga konstigheter eller nåt krångel. Kärlek, ovillkorslös kärlek - det har du redan, inte bara från mej utan från din pappa också. Låter jag verkligen Micke vara pappa? Eller har jag blir blivit en sån som jag inte ville bli, som tror att jag är oumbärlig...hua, hoppas inte?! Du behöver oss båda, lika mycket fast på olika sätt och just nu är det jag som är medelpunkten i ditt liv eftersom det är jag som har maten. Du är i varje fall medelpunkten i mitt liv - och i din pappas liv.

Tre månader har du hunnit bli - med risk för att vara tjatig - var tar tiden vägen?

Snart är du 3, 13, 33... Hoppas jag fortfarande är med då? För din skull Markus och för din pappas ska jag göra mitt bästa för att stå ut med mej själv så länge som det är möjligt. Jag står inte ut med tanken på ett liv utan er mina älsklingar och en del av mej hoppas att ni inte står ut med tanken på ett liv utan mej heller.

Mamma och pappa älskar dej Markus, kom alltid alltid ihåg.

Varje betydelsefull sekund...

Del 18

Den 26 augusti 2007

Oj, tiden går verkligen fort! Såg att det var mer än två veckor sen jag skrev nåt sist. Det bara ramlar på liksom och varje sekund med dej är så betydelsefull, så viktig - så viktig...

I fredags blev du två månader, gick två månader verkligen så här fort när du låg i magen? Ja, det gjorde dom kanske? Du växer så det knakar och det känns som om du och jag har börjat lära känna varann lite nu. Fast när jag tror att jag vet hur du ska bete dej, gör du på ett helt annat sätt och överraskar mej gång på gång. Jag tror att du känner mej bättre än jag känner dej, eller att du genomskådar mej på nåt sätt. Det ser i alla fall så ut när jag ger dej mat - när du ligger vid mitt bröst och äter och jag låter tankarna dra iväg med mej - då känner jag att du tittar på mej och när jag möter din blick och du ger mej det underbaraste av alla leenden. Då är hjärtat stort och det känns som om du vet allt om mej...

Jag har också hunnit bli 38 sen jag skrev sist och tankarna på att ge dej syskon blir fler och fler. Tiden går... MIN fullkomligen rusar med ljusets hastighet...hinner vi? Huvudsaken är just nu att vi har dej lilleman, huvudsaken att du har oss.

Mamma och pappa älskar dej vännen, kom alltid alltid ihåg.

Min sovande skönhet...

Del 16

Den 7 augusti 2007

Ligger och tittar på dej när du sover - igen - kan nog aldrig se mej mätt? Väntar på att du ska vakna, du vill nog ha lite mer mat, och sen ska vi åka iväg så att pappa får skriva på faderskapspapper. Löjligt egentligen, men lagar är lagar.

Mat förresten! Du håller på att växa om oss, min stora lilla kille! Varför så bråttom? Kommer du att hoppa över att lära dej att gå utan bara resa dej och springa direkt?

Var och hämtade bilder igår, bland annat från BB. Var det verkligen bara sex veckor sen? Känns som en fanastisk evighet sen och jag fortfarande inte förstå hur vi klarade oss innan vi hade dej Markus, vad tusan gjorde vi då? Men tiden går så fort nu, och jag hoppas att vi hinner med...

Har redan ångest för jobbet i slutet av veckan...hela min kropp protesterar...men jag vet ju att det går bra bara jag är där, eller bra - det måste gå!

Nej min lilla sovande skönhet, jag måste ta och väcka dej nu om vi ska hinna i tid till din pappas viktigaste signatur i livet!

Mamma och pappa älskar dej Markus, kom alltid alltid ihåg.