Det är mycket nu...

..jo jag tycker det!



Hej alla!



Har i dagarna fått mitt preliminära schema för mitt sommarjobb. Det funka rätt bra med det som jag redan hade inbokat, så det vara bara ett par pass som jag måste ändra. Nice!



Har äntligen kommit ikapp på jobbet också, lång dag där i måndags och lång kväll/natt där igår. Men nu är nästan hela listan avklarad... Har ett stort projekt med en webbutik som kräver mååånga timmar av mej bara - men det ska jag försöka klara av i helgen. Får se hur det går med det... Jag har hittat smycken i miljövänlig plast som jag ska försöka sälja på nätet, vill du kolla hur de ser ut så är adressen http://enbrabutik.se/ - vill gärna ha feedback på vad ni tror om detta. Sidan är inte riktigt klar än, men alla produkter finns där i alla fall. Är det nån som har nån jättebra produkt, som gärna går att skicka i ett kuvert, så hör av er - jag behöver fler produkter i min shop. Är lite sugen på att leta hjärtsaker, alltså hjärtan i möjliga och omöjliga former... Men, tiden räcker inte alltid till för allt man vill. ...och tålamod är ju inte min starka sida!!



Nej, nu ska jag ta den här supertrötta kroppen en sväng genom duschen, känns som om jag är bakis eftersom jag var uppe halva natten och jobbade... Ska försöka hinna göra ett födelsedagskort som en kompis 'beställt' också - det är ju helt fantastiskt roligt! Det och slå in paket skulle jag kunna ha som heltidssysselsättning. Har en kanonidé om presentinslagning, men är lite rädd att nån stjäl den av mej så det behåller jag för mej själv till jag kan förverkliga den. Sen är det dags för veckodos av psykolog och när jag ändå är i Sandviken ska jag passa på att leta skor åt lilla M. Kanske kanske ska jag titta på nån klädtrasa att förära min egen kropp med - men det slutar nog som det brukar, en kasse till lilla M och en kasse till stora M - och inget till mej. Men det gör inget, finns inget som jag vill ha i alla fall, eller...det finns inget som passar!! Ingen idé att ens försöka... sopsäck modell GS (groteskt stor) är nog det enda raka!



Kram!



Visst ja, det har gått superbra att lämna lilla M på dagis i flera dagar nu - gissa att det är skönt att lämna en glad liten pojke istället för en gråtande!! Lilla älsklingen, om jag kunde vara med honom jämt!

Starkaste ljuset har djupaste skuggorna...

Hej alla!

Om det hade varit en helt vanlig torsdag så hade jag varit hos min psykolog ungefär nu... men hon har semester så jag får vackert vara hemma! Idag har jag haft vilodag från städningen, varit och fyllt på kyl och frys istället - alltså varit och handlat. Trist, men nödvändigt om vi ska kunna inta föda närmsta dagarna.

En gammal vän har läst min blogg och kom med reflektionen, " det starkaste ljuset har också de djupaste skuggorna ", och jag tror att det är en komplimang... Min psykolog försöker få mej att lära mej att ta komplimanger bland annat - så istället för att slå ut med händerna och säja nej...så säjer jag tack! Långt här inuti så hoppas jag ju att jag ska vara ett starkt ljus - fast det är svårt att se det, för det mesta ser jag knappt nånting här inne...mest mörkt och svart och ofta svårt. Min psykolog säjer också att man måste få lära sej hur man ska göra när man känner känslor...låter det konstigt? För att ta ett exempel, om jag är arg på nån som inte agerar tillbaka på min arghet - då tror jag ju att det inte är nån idé att vara arg eftersom inget händer... men om den personen istället ser min ilska, med ord, handling eller liknande, då blir min ilska bekräftad och då finns det ju en känsla! Och då kan jag agera därefter...

Det här är grundläggande för alla känslor man har, och det är inget som man lär sej om det händer en gång...men om det händer upprepade gånger blir ens känslor inget värda, och är dom inget värda är det som om man inte har dom och då blir man på nåt sätt likgiltlig.

Vad är motsatsen till kärlek? Nej, inte hat...för då har man massa känslor...utan likgiltlighet.

Känn på den du!

Kram!

Abrupt slut...

Hej alla!

Helt plötsligt slutade jag skriva dagbok, sista gången var i april 2008...hmm, undra varför? Inte den blekaste aning, men nu kan jag ju ta upp skrivandet igen, fast här i bloggform och inte längre för hand. Synd...jag gillar ju verkligen att skriva för hand.

Igår var jag hos psykologen - min veckodos! Kanske den bästa medicinen jag har? Vi pratar ju om allt och inget och mest om mej...fast jag slingrar mej nog lite tror jag...men hur som helst... I går fick mitt mående och mitt beteende en bra bild, hur ska jag förklara...jag gör det kort bara...saker som händer, saker jag gör eller framförallt inte gör, blir som stenar som jag bär med mej...och istället för att ta tag i de här sakerna och släppa de här stenarna bygger jag en mur - bygger inne mej själv och ute andra.

Nu ska jag försöka riva den här jävla muren! Det är ensamt här inne ska ni veta...

Kram!