Ett steg framåt...

...och ett helt kvarter bakåt!!



Hej alla!



Det är svårt att välja glädje...det är lätt i tanken...men skitsvårt när man verkligen ska göra det. Ingen har väl egentligen påstått att det är lätt heller...men...om man fick önska så skulle jag önska att det var så.



Anledningen till mitt bakåttrampande är den svåra, jävliga, skitsvartsjukan... Och som jag nämnt tidigare - har jag nog ingen anledning - egentligen. Men, har man bränt sej på gröten så blåser man gärna även på filen... Mina tidigare förhållanden har tagit slut på grund av otrohet - inte på samma sätt - och det var inte jag som var otrogen... Men känslorna som jag kände då, kommer på nåt sätt tillbaka - som rädsla... Rädsla för att veta... Veta om ens misstankar stämmer... Eller om det bara är hjärnspöken... Svartsjukan gör ju på nåt vis att jag ser det svartsjukan vill få mej att se, och tro... Jag har inte ens tagit upp det med min käre make på grund av att jag inte vill få mina misstankar bekräftade. Eller misstankar, det har jag egentligen inte heller... Svårt att förklara... När mina svartsjuketankar hoppar fram ur sin lilla väl undangömda låda har det ju redan hänt...i min svartsjukefantasi...otroheten är fullbordad och jag har lämnat honom. För jag lämnar hellre än jag blir lämnad... Svartsjukan gör att jag tror att jag ser mönster som tyder på det otänkbara, att jag ser signaler som jag känner igen sen tidigare och på så sätt bekräftas mina farhågor... Nä fyförfan, det är lika bra att stoppa tillbaka alla jobbiga och svåra svartsjuketankar i den lilla svarta lådan långt långt inne i hjärnan, och för det mesta går det bra...men ibland...inte! På nåt vis känns det också som att jag är 'van' att det ska hända och förväntar mej det, det finns liksom ingen annat sätt för det att sluta. Återigen får jag det bekräftat att jag är värdelös och inget att ha - samma som jag tycker om mej själv...

Så, idag är det svårt att välja glädje - men jag ska försöka i morron igen. Idag har ljuspunkten som vanligt varit Markus, hur kunde jag leva innan han fanns - det är helt obergripligt. Min fantastiska lilla mirakelpojke, hjärtat är stort stort när jag är i hans närhet.

Kram!

Just ja, kan inte förklara med mina egna ord vad Micke betyder för mej, så jag lånar av Jocke Berg i Kent...

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå om du inte ser på
och genomskinligt grå blir jag
utan dina andetag...

Jag älskar dej, glöm aldrig aldrig

Svart som natten...

...svart som synden och hett så ini helvete... Vet ni vad jag pratar om? Svartsjuka... Det är en förjävla skitkänsla som inte har nåt med den man är svartsjuk på att göra - utan bara en själv. Det är tungt, tungt som fan... Botemedel tack! Självförtroendet saknas...finns det på ebay? Eller är det också nåt som sakta måste byggas upp och förvaltas... Fyfan, jag är trött på allting som tar tid...

Piss och kräm...