Ibland har man tur...

Hej alla!

Passar på att skriva några rader när jag hade sån tur att farfar kom in till oss en stund. Jag är hemma och är mammaledig på tisdagar och fast jag försöker att inte göra en massa andra saker än att just vara mammaledig är det svårt att låta bli!! Jag är ju i städtagen!

Nu sitter Markus i farfars knä och vill smaka på precis allting som han i matsäcken, så då passar jag på att uppdatera er om fönsterputsningen!!

Bara på en våning har jag tio fönster! Jag har putsat - eller sanerat - två. Dom i köket, och faktiskt, blev det rätt bra. Eller som Micke sa, nu vet vi i alla fall att det är rent! Nu har jag bara åtta fönster kvar, sen har jag två våningar till....suck!!

Igår, kors i taket, började jag ta tag i den här förfallna kroppen också. Fy vad jag har misshandlat den och inte brytt mej ett dugg! Med stor ångest mätte jag mej...skiter i vågen allvarligt talat...kanske gör det när mina mått är där jag vill ha dom! Nu är det bara att komma ihåg att det inte händer på en dag...fast det är svårt...skitsvårt!

Nej, nu börjar farfar bli klar och Markus tröttna...så...tills nästa gång!

Kram!

Nu ska det ske...

Idag är det den stora dagen! Nu ni, ska ni få se på andra bullar! Idag ska fönstren putsas!! Eller snarare saneras...vete tusan hur jag ska börja...! Det får bli massor av ajax och först försöka få bort all lort - och sen finlira med fönsterputs! Men vet ni hur många fönster jag har?? Pust!

Men innan jag sätter igång med det ska golven få sen en duvning, dammsuga och moppa...

Markus var ledsen idag också när jag lämnade honom på dagis, trist! Jag får hoppas att resten av hans dag där blir bra i alla fall...

Fortsättning följer på hur det går med dom här förbaskade fönstren!

Kram!

PS: Solen skiner ju, och är det egentligen nån bra idé att putsa fönster när den gör det?? Kanske kanske skjuter jag upp det till en annan dag... hi hi!

PS2: Kom på en sak! Ett tips till andra som har städnoja så här på våren... Såg det faktiskt på Oprah... Om man städar garderoben, vik och häng kläderna i färg så ser man att man faktiskt inte behöver köpa ännu en svart tröja...typ! Sen, häng kläderna på galgar med kroken åt fel håll...när du använder kläderna hänger du tillbaka dom med kroken åt rätt håll....efter typ ett halvår kan du kolla vilka galgar som hänger kvar åt fel håll - och dom kläderna kan du med gott samvete plocka ur garderoben, för har du inte använt dom på den tiden kommer du inte att göra det heller.... Braigt va? Mitt problem är att jag inte har några kläder att hänga in i garderoben, och knappt några att vika heller.... När huset är klart så ska jag börja göra nåt åt den här kroppen också...så kanske det blir roligt att fylla på i garderoben igen!

En kärleksförklaring...

Hej!

Sitter här och försöker jobba, det går väl lite si och sådär... Har lite dålig disciplin idag känner jag. Kanske för att jag inte städat ett endaste dugg än idag?? Nej då, jag ska försöka få lite städat också - det är ju synd att bryta en positiv trend som kommit till den Wihrénska frun tydligen! Men det jag tänkte på var hur mycket kärlek kan man känna egentligen?

En kärleksförklaring till Markus...

...och den är inte komplett utan att mannen i mitt liv också får ta åt sej. Så Micke, det här är till dej också...utan dej skulle Markus inte finnas!

Markus har lärt mej hur stort hjärtat kan vara. Ibland av oerhörd glädje, massor av skratt och förundran för detta lilla pojkmirakel. Ibland av förtvivlan och irritation för att inte räcka till, för att inte förstå. Men för det mesta är hjärtat bara stort av kärlek. Inte nog med att han är ett pojkmirakel - han är ett pratmirakel också, för jag har då aldrig träffat en sån förståndig liten kille, som dessutom är så verbal att han får mej att förstå det mesta han vill och just nu, inte vill... Men det kanske känns så för att det är mitt eget barn bara? Men ni som känner Markus, visst är han fantastisk?? Jag trodde att pratet skulle komma nu nångång, men han har pladdrat på i ett halvår och från att det bara har varit ett ord i taget är det nu mer eller mindre fullkomliga meningar. Nog om pratet...

När jag lämnade honom på dagis idag var han ledsen för att mamma skulle åka, måste säja som vanligt, fast det tar emot. Det är hur jobbigt som helst när han är ledsen, han klamrar sej fast vid mej och stora tårar rinner ner för hans underbara kinder. Han förbereder sej på vägen till dagis, han berättar för mej i bilen att 'mamma pommer sen', 'mamma jobbet, pommer sen', och då verkar han ta det bra. Men när vi väl står där på dagis kommer i alla fall tårarna och han vill att mamma ska följa med, eller att han ska följa mamma... då gör mitt stora hjärta ont. Det är blytunga steg ut därifrån och till bilen. Jag hoppas bara att resten av hans dag på dagis inte färgas av jobbiga avsked när mamma måste åka...

Markus får mej att skratta och bli varm, oftast, men ibland blir jag så irriterad på den här lilla pojken så jag inte vet vad. Fast den största irritationen är nog på mej själv - för att jag blir irriterad... Motsägelsefulla känslor som kräver en massa energi att få bukt med. Ibland är han så mammig så jag inte vet vad jag ska hitta på för att avleda honom - och ingen annan verkar duga just då heller... Och det är med stor ångest som jag motar bort honom från mej. Oftast är han supermammig när jag typ vill gå på toa - själv - laga mat eller duscha. Härommorgonen fick jag vackert sitta på toa och blåsa ballonger...det var inte så enkelt ska ni veta!!

Ordet nej eller ajabaja verkar inte finnas med i Markus rika ordförråd dessvärre. Eller så väljer han helt enkelt inte att lyssna. Ibland känns det som om jag kräver på tok för mycket av honom eftersom han är så duktig på att kommunicera - och det är kanske orättvist. Men jag har inget annat att jämföra med så jag hoppas att det inte är något som han tar skada av.

Inte i min vildaste fantasi kunde jag föreställa mej hur starka alla känslor skulle bli när jag blev mamma. Att glädje, skratt, oro och förtvivlan kan genomsyra min kropp, och ta över den så totalt. Varje cell i min kropp vill inget annat än det bästa för den här lilla killen, och jag hoppas hoppas att det jag gör är det!

Micke, allt du gör för mej och för Markus är det bästa för oss! Jag älskar dej, glöm aldrig aldrig.

Jag älskar dej också min lilla skrotunge, ända upp till månen och tillbaka igen - och det är mycket det!

Kram!

Städa städa varje fredag och så varje jul...

...det tycker jag är kul! Så sjunger i alla fall Pippi!

Jag är tydligen i ett städstim...för nu går ingenting säkert!! Bara dom här jävla fönstrena...men dom ska jag också ge mej på innan jag ger upp! Det får bli randigt då - då vet jag ju i alla fall att jag putsat dom!

Den stora städutmaningen som väntar mej nu är spisen...ugnen är ju typ hur svår som helst att få ren tycker jag. Går det med högtryckstvätt månne? Ja jag vet att om man såpar den och så så är det lätt... eller det ska vara lätt i varje fall... Men jag har provat - och det är inte alls så jävla lätt. Törs inte tänka på alla matrester som har en förmåga att lägga sej mellan spisen och bänken... Kanske ett och annat hårigt experiment!! Men det tänker jag inte ta idag! Idag har jag gett mej på kökslådorna, och hur man än gör så står man till slut med en massa saker som tidigare låg inuti lådorna, kvar liksom... Fast säkerligen är det en massa saker som man egentligen inte alls behöver. Får höra vad maken anser om den saken när han kommer hem från jobbet!

Av nån anledning mår jag bättre och bättre ju mer jag städar - fast har en förmåga att bli lite manisk också - nu får ingenting ligga framme och störa i ordningen! Nu när huset snart är genomstädat kanske jag och Micke kan sätta oss ner och försöka göra en plan för huset också, vilka rum som ska rustas och så... Men det svåraste känns som att besluta oss för om vi ska rusta till en modern stil - eller rusta tillbaka till en gammal stil. Vad är bäst? För jag tror inte att vi vill blanda... Eller jag tror inte att jag vill blanda. Micke vill nog helst inte rusta alls... där jag ser möjligheter och har visioner, ser han jobb och jobb och lite mer jobb... och - han har nog rätt! Men man måste ju få drömma och fantisera också, eller hur?

Kram!

PS. Har bortrationaliserat ett städskåp också! Ska försöka få in sopsorteringen där istället. Och konstigt nog är städskåpet det skåp som är mest ostädat... Wierd!!

Starkaste ljuset har djupaste skuggorna...

Hej alla!

Om det hade varit en helt vanlig torsdag så hade jag varit hos min psykolog ungefär nu... men hon har semester så jag får vackert vara hemma! Idag har jag haft vilodag från städningen, varit och fyllt på kyl och frys istället - alltså varit och handlat. Trist, men nödvändigt om vi ska kunna inta föda närmsta dagarna.

En gammal vän har läst min blogg och kom med reflektionen, " det starkaste ljuset har också de djupaste skuggorna ", och jag tror att det är en komplimang... Min psykolog försöker få mej att lära mej att ta komplimanger bland annat - så istället för att slå ut med händerna och säja nej...så säjer jag tack! Långt här inuti så hoppas jag ju att jag ska vara ett starkt ljus - fast det är svårt att se det, för det mesta ser jag knappt nånting här inne...mest mörkt och svart och ofta svårt. Min psykolog säjer också att man måste få lära sej hur man ska göra när man känner känslor...låter det konstigt? För att ta ett exempel, om jag är arg på nån som inte agerar tillbaka på min arghet - då tror jag ju att det inte är nån idé att vara arg eftersom inget händer... men om den personen istället ser min ilska, med ord, handling eller liknande, då blir min ilska bekräftad och då finns det ju en känsla! Och då kan jag agera därefter...

Det här är grundläggande för alla känslor man har, och det är inget som man lär sej om det händer en gång...men om det händer upprepade gånger blir ens känslor inget värda, och är dom inget värda är det som om man inte har dom och då blir man på nåt sätt likgiltlig.

Vad är motsatsen till kärlek? Nej, inte hat...för då har man massa känslor...utan likgiltlighet.

Känn på den du!

Kram!

Soljävel...

Hej alla!

Jag har ju som jag tidigare nämnt fått städnoja! Skönt i och för sej, men det känns som om man aldrig blir riktigt klar. Övervåningen är helt ok, så länge man inte är där uppe när solen skiner. Och nu har jag gett mej i kast med källaren - eller rättare sagt tvättstuga kombinerad dusch kombinerad bastu. Där är liksom mina domäner, resten därnere är Mickes och hans ordning och reda är inte riktigt lika med min. Om man kan kalla mej pedant är det inget mot för vad han är, fast i ärlighetens namn så vete katten vart hans pedantiskhet är där? Kanske förstår jag bara inte, och tittar inte i alla lådor och så, där det är sorterat och så... Hur som helst, så håller jag på att slåss med damm och damm och damm och ännu mer damm... Kom upp nu en stund, på våningen där vi liksom lever större delen av vårt liv - och soljäveln fullkomligen sprutar in!! HÄR har jag ju inte hunnit städa.... FYYYY hur det ser ut alltså! Konstigt att man överhuvudtaget ser ut genom fönstren, för usch usch... Solen är inte speciellt barmhärtig!

Det är inte ens idé att jag ger mej på fönstren heller, för hur jag än gör, vilka medel och trasor och skrapor jag än använder så blir det inte bra! Nån som kan, välkommen hit!! Och överallt ser man små handavtryck från lillskrot! Suck suck, kan den gå i moln nån dag så jag kan städa utan att behöva se hur mycket man fuskar? Eller fuskar gör man väl inte heller...men, allting liksom syns så bra när stooora lampan är på. Och jag som vill ha sommar och sol hela dagarna... Men då är man ju förhoppningsvis utomhus och slipper se eländet här inne, och när man väl är inomhus på somrarna så är det bara det ljuvliga och förskönande kvällssolen som lyser in - och då är allting bara vackert!

Kram!

Min lilla skrotunge...

Hej alla!

Jag har haft städnoja, eller har haft, den håller i sej... Jag har städat övervåningen på huset och konstaterat att vi har varken använt eller varit på den våningen sen vi fick Markus... Har vi för stort hus då? Hur som helst så har jag kastat gammalt skräp, nytt också för den delen som bara ligger och tar plats - för det har inte blivit använt och kommer med all säkerhet inte att användas heller. Nu är det ju i och för sej försent för nu är det borta! Å herreguuuud alltså, va skönt det är att kasta bort! Jag har skrivit in i almanackan att det ska städas - då kan jag liksom inte slingra mej och strunta i det, kändes konstigt när jag skrev det, men det verkar funka! Fast nu tycker jag att det är så roligt så det går av bara farten liksom. Ska ge mej på källaren den här veckan - fast där är mitt städutrymmer lite mer begränsat för där finns massor med saker som är makens - och han får kasta sin skit själv! Jag ger mej på det jag kan - härligt!

Våran lilla älskling har sovit hos farmfor och farfar också, första gången han förärade dom med en övernattning. Det hade gått bra och han hade mer eller mindre sovit tvärs över farmor! Fast hu vad jag saknar honom när han är borta - det går inte en sekund utan att jag tänker på honom och vad han gör och säjer. Men det är nog nyttigt båder för mamman och pojken att tillbringa lite tid ifrån varann. Det var jätteskönt att han var där så jag fick städa vidare och Micke fick pyssla med vad han nu gjorde. Jo, laga min bil...så idag har den gått rätt igenom besiktningen. Inte illa av den gamla plåtburken!! Markus har varit jättedålig på att äta nu ett tag - men det verkar han börja ta igen nu, för nu vill han ha mat hela tiden. Så farmor och farfar var lite förbluffade över den goda aptiten, skönt att höra för en hönsmamma som mej! Han hade badat i deras badkar också, med massor av skum...egentligen skulle han nog ha blivit en fist för fick han välja skulle stor del av hans vakna tid tillbringas i plurret! Nackdelen när han har varit borta är att han är så fruktansvärt mammig - inget annat eller ingen annan duger. Han är inte riktigt lessen utan det är mer gnäll... Och det känns jättejobbigt... men det är väl bara så det ska vara och jag får finna mej idet!

Jag och Micke var och bowlade med goda vänner på lördagen, det är ju skitroligt och rätt lagom nivå på idrottsutövning för min del... nuförtiden vill säja. Usch, undra om jag ska skriva in träning i almanackan också...för nu är jag less på allt överflöd som sitter på min kropp...undra just om jag är lika disciplinerad med att träna som jag är med att städa. Ska prova!

Kram!

Same same but different...

Hej!

Igår var jag med en kompis på nån form av rytmsak för småbarnsföräldrar. Lite pinsamt men mest kul...lärde mej faktiskt en och annan ramsa som redan har testats på Markus. Inte för att han var så intresserad men, tjatar jag dom ett tag så kanske!!

Hur som helst så vill jag och min vän inte åka hem...det var rätt skönt att vara hemifrån och prata vuxenprat (idag igen!!??) så när kursen var slut så funderade vi att gå på McD och ta en kaffe, men vi hamnade istället på ICA Maxi. Lätt hänt liksom... Jag sms:ade hem till maken när vi kom dit, typ kvart i nio...
Så, vi gick där och strosade inne på affären, kollade lite kläder, kollade lite på böcker, kollade lite leksaker, pratade lite strund, kollade läääänge i en realåda - konstaterade att om vi haft pengar har vi kunnat fylla på födelsedagspresentförrådet ordentligt! Men eftersom vi inte hade det så kommenterade vi sakerna och till vem de skulle passa osv... Efter djupdykningen i rean skulle hon handla lite, och eftersom man inte handlar där så ofta så är det lite svårt att hitta - så det blev en hel massa gående och letande fram och tillbaka. Att vi varken hade vagn eller korg gjorde inte precis saken lättare, men efter en stunds jonglerande med varor i famnen fick hon nog och hämtade en korg - fast då var vi i stort sett klar!! Känns igen eller?

Well, tydligen ville dom stänga på affären, hmm, klockan hade helt plötsligt blivit tio, så det var bara att masa sej ut till bilen och åka hem. När jag närmade mej hemmet ringde mobilen, det var maken som undrade om det hänt nåt... Ja men jag messade ju när vi gick in på ica sa jag. Ja men herregud det var ju lääängesen fick jag till svar. Väl hemma frågade han vad man gör över en timme på en affär och egentligen inte handlar nånting. Han kan för sitt liv inte förstå! Jag kontrade med... Det är väl ungefär som när du är ute och jagar i skogen, ni bara går och pratar och gör egentligen ingenting! Jag tror han höll med, för han sa inget mer...

Så det kanske är så det är, intressena och platserna är totalt olika - men ändå så lika!

Kram!

Tack för mat & kaffe...

Hejsan alla!

Igår var jag hemma och var mammaledig! Försöker alltid att vara supermamma men just nu är det svårt... för jag har en liten kille som testar allting. Och hur irriterad kan man bli på en sån liten älskling egentligen?? Skitjobbigt är det när vad man än säjer eller gör inte hjälper... Min vokabulär blir mer och mer NEJ! AJA BAJA! AKTA! INTE!...suck! Markus och jag gör inget annat än strider just nu, och det känns skit! Det spär verkligen på det dåliga samvetet man har... Hur ska jag kunna förklara för honom att vägguttagena verkligen ÄR farliga? Låta honom få en stöt? Hur ska jag kunna förklara att spisen ÄR jättevarm? Låta honom bränna sej? Suck suck, jag får nog fortsätta säja nej och aja baja ett tag till. Men jag känner mej som världens sämsta mamma i alla fall - fast jag vill vara den bästa!

Efter ett par timmars bråk igår förmiddag packade vi in oss i bilen och åkte hem till Solan. Där hade vi tur och fick mat och fika, och Markus sov på hennes säng så mamman fick lite vuxentid med moster Solan med vuxenprat - skönt! Och säkert välbehövligt! Så tack snälla Solan för mat och kaffe och lite andrum!

Stor kram till Solan och till alla andra!

Om mormor skulle läsa det här från Kanarieöarna så kan jag tala om att jag har en liten kille som längtar efter dej!

Abrupt slut...

Hej alla!

Helt plötsligt slutade jag skriva dagbok, sista gången var i april 2008...hmm, undra varför? Inte den blekaste aning, men nu kan jag ju ta upp skrivandet igen, fast här i bloggform och inte längre för hand. Synd...jag gillar ju verkligen att skriva för hand.

Igår var jag hos psykologen - min veckodos! Kanske den bästa medicinen jag har? Vi pratar ju om allt och inget och mest om mej...fast jag slingrar mej nog lite tror jag...men hur som helst... I går fick mitt mående och mitt beteende en bra bild, hur ska jag förklara...jag gör det kort bara...saker som händer, saker jag gör eller framförallt inte gör, blir som stenar som jag bär med mej...och istället för att ta tag i de här sakerna och släppa de här stenarna bygger jag en mur - bygger inne mej själv och ute andra.

Nu ska jag försöka riva den här jävla muren! Det är ensamt här inne ska ni veta...

Kram!