Hej!
Den finfina födelsedagspresenten som min käre make skulle få blev väl kanske inte så finfin. Det blev mest tårar... Nupptestet såg jättebra ut, och det var ju bra. Sen att jag är en gammal kärring drar ju ner procenten... Kanske skulle vi inte ha gjort det här?? Att mina hormoner i blodet dessutom inte såg nåt vidare ut drog ner det ytterligare. Slutresultatet blev att vi blev erbjudna ett fostervattenprov, enligt den totala prognosen för risken att få ett barn med Downs syndrom. Risken att få missfall när man tar fostervattenprov var dessutom större hos mej eftersom jag tar sprutor för att motverka blodpropp. Så, vad gör man...
Om vi tar beslutet att ta ett fostervattenprov finns det rätt många scenarior att ta ställning till. För det första, vi tar provet, fostret är normalt och jag får missfall...
Eller, vi tar provet, fostret är normalt och graviditeten fortsätter som vanligt...
Eller, vi tar provet, fostret har downs syndrom och jag får missfall...
Eller, vi tar provet, fostret har downs syndrom och vi ska avgöra om vi ska fullfölja graviditeten eller inte... Jag är inte gud. Jag kan inte avgöra om ett sjukt barn ska få en chans. Vill jag ens egentligen veta?
Min magkänsla säjer mej att efter allt jag varit med om, med överstimuleringen och alla mediciner och allt skit, och att jag fortfarande har ett foster som ännu lever i magen - då borde det vara nåt alldeles extra. Eller? Försöker jag bara lura mej själv?
Efter samtal med barnmorska som har många många års erfarenhet av nupptest och graviditeter, alltså inte hon som gjorde testet, så beslutade jag att inte ta nåt fostervattenprov. Micke var lite mer skeptisk. Men, på nåt sätt kändes det som om jag hade den avgörande rösten i den här frågan. Kanske var jag orättvis mot honom... jag vet inte...och jag vet inte om jag har gjort rätt val. Och går graviditeten som den ska och vi får en baby í sommar får vi ju veta då... Oavsett hur det blir så blir det ju ett älskat barn, ett älskat syskon till Skrot.
Men det är många många tankar, fler än vanligt...
Kram!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
varför ska livet vara sååå svårt och krångligt hela tiden, kan ingenting få vara enkelt och utan problem. . .i min dröm så lämnade jag ialla fall över en frisk lite flicka till dig när jag kom på en fika :) knasig dröm, hoppas att det stämmer. kram
SvaraRaderajag tror att du gjorde helt rätt, för du gick efter det som kändes rätt för dig och det är det viktigaste och jag tror Micke förstår dig mer än du tror.
SvaraRaderaDet är som du säger spelar ingen roll om hur barnet är så kommer det att bli otroligt mycket älskad precis som lille söta Markus.
Många kramar
Oavsett vilket barn som kommer till er, så kan det inte hamna på nåt bättre ställe än hos just er =)
SvaraRaderaAtt vara så efterlängtad, så önskad å så "jobbad för" som det barnet..det är inte alla barn förunnat...
Håller alla tummar hårt å följer resan med spänning // M
Hej, hoppade in här av en slump och började läsa. Tycker du verkar vara en väldigt härlig människa och en bra mamma så jag tror att oavsett om barnet blir friskt eller "sjukt" så kommer det att få växa upp i en kärleksfull familj. Önskar dig all lycka till och hoppas att du inte grubblar för mycket! Kram
SvaraRadera