Andra bullar i ugnen...

Hej alla!

Snacka om att magen växer, herregud, det ser ut som jag ska ha barn när som helst! Men det är väl bara och hoppas att den lugnar ner sej lite. Jag vill inte ens vistas bland folk för magen är så stor... Jobbigt när folk frågar när jag ska ha för när jag säjer juli så tittar dom lite igen och kommer med nån kommentar typ, ok, men det syns redan väldigt bra. Jotack, jag vet!!

Nästa vecka ska vi på det riktiga ultraljudet, och då är jag i vecka 18. Tiden rusar som vanligt iväg. Hoppas hoppas att det ser bra ut då, och att beslutet vi tog att inte göra fostervattenprov va rätt? Med min vanliga otur så är det väl säkert nåt som är galet... Men, jag får hålla alla ben jag har i kroppen i kors och hoppas hoppas.

Jag fick i varje fall respons från Falun på mitt arga och besvikna mejl, de skulle se över sina telefonrutiner för nåt var det ju som gått fel när jag ringde och ringde. Så, nåt bra kanske det förde med sej i alla fall.

I morron ska jag till banken för att se om det går att lösa med mina företagslån på nåt sätt, jag har helt tappat gnistan och kan inte föreställa mej att fotografera en enda kund till...tyvärr. Jag har inte en aning hur jag ska få tillbaka nån gnista heller... Kanske är det så att när man har brunnit för något och slocknat så är man utbränd - och hur lätt är det att tända en använd tändsticka på plånet. Inte så lätt väl? Just nu känns det som mission impossible. Det här med sjukdom tog nog hårdare på mej än jag trodde var möjligt. Min doktor har sjukskrivit mej till sista februari, hon tyckte inte heller att jag var i skick att jobba. Jag är bara trött trött trött och lessen lessen lessen. Och så är jag så oerhört rädd om det här lilla jag har i magen så jag vet inte om jag törs... För tänk OM det skulle hända nåt när det har gått så bra så här långt. Usch, tanken är för farlig att ens ta in i hjärnan. Synd att min plånbok inte håller med när det gäller det här med att inte jobba. Jag har ingen sjukpenning heller. En av nackdelarna med att vara egen företagare i mikroskopisk skala, eller så har jag helt enkelt sysslat med välgörenhet. Stackars stackars min älskade make, han får stå ut med mej och alla mina bekymmer och allt strul jag ställer till. Han måste älska mej - annars hade han nog sparkat ut mej för länge sen. Den tanken är ju i alla fall skön, att han älskar mej. OM han nu gör det, jag måste fråga när han kommer hem från jobbet idag.

Usch för att lämna Markus på dagis på tisdagar, han är jättelessen och vill bara krama och pussa medan stora tårar trillar nerför kinderna. Jag vill följa med dej säjer han om och om igen, och fler pussar och fler kramar. Det gör vansinnigt ont i ett mammahjärta!

Nåt som är väldigt positivt är att vi har flyttat vårt sovrum en trappa upp och gjort ett helt fantastiskt lekrum till Markus. Det blev precis så bra som jag hade tänkt mej att det skulle bli. Klart han har lite leksakar kvar nere i 'sitt hörn' men mestadelen av alla prylar är samlade på ett ställe och han verkar gilla sitt nya rum också. Svärfar tyckte jag hade gjort ett lyxrum som lekrum. Och så ska det väl vara, klart mitt pojkmirakel ska ha det bästa!!

Igår frågade vi Markus om han tyckte att mammas mage var tjock, och han höll med, sen frågade jag om han visste vad jag hade i magen, hur den hade kunnat bli så tjock. Han sa att mamma ätit mycket mat... (Det är väl förvisso också sant.) Sen berätta jag att jag hade en baby i magen - då tittade han på mej, strök handen över magen och sa, där är min lillasyster. Pappa Micke frågade om det inte var en lillebror men Markus var bestämd och sa att det var en lillasyster. Vill du inte ha en lillasyster pappa, frågade han Micke. Jodå, Micke svarade att det kunde han tänka sej. I morse ville han också krypa in i magen till sin lillasyster, men konstaterade att han inte skulle få plats. Men han tyckte att hon kunde komma ut nu... Det är svårt att förklara för en väldigt klok liten två och ett halvt åring det där med barn i magen, men det ger sej nog.

Nej, nu måste jag gå och kika om min deg, alltså min riktiga bulldeg, har jäst nåt. Här ska det bli bullar i ugnen. Tänkte få utlopp för lite dåliga tankar som spökar i skallen genom att ge mej på och knåda och kavla lite. Funkar det tror du? Det blir ju i alla fall gott när det är klart!

Kram!