Då är vi på väg igen...

Hej alla!

Kände att jag måste skriva av mej om vad som egentligen hände, då när jag blev sjuk... Har nog fortfarande inte riktigt förstått hur jävla sjuk jag var. Personalen på sjukhuset sa att såna som jag var värst, såna där som aldrig klagar och är tappra och hela tiden säjer att allt är bra... Dom talade om för mej att det var ok att vara sjuk - för nu var jag det - väldigt sjuk. Vad var det då jag råkade ut för...

Det finns ett syndrom som heter ovariellt hyperstimuleringssyndrom-OHSS och då händer följande...

Eftersom man tagit mediciner för att stimulera äggstockarna att producera fler ägg, kan det hända att äggstockarna reagerar för kraftigt. Det kan man kontrollera med ultraljudsundersökningar där man antingen ser för många folliklar eller att äggstockarna har blivit avsevärt mycket större. Det är möjligt att äggstockarna sväller ännu mer tiden efter punktionen och börjar utsöndra vätska i bukhålan. Detta kallas överstimulering. Det samlas vätska i bukhålan, vilket kan leda till svullen buk, buksmärtor, illamående, kräkningar, kraftig viktökning (>1kg/dag) andnöd och minskad urinproduktion. I allvarliga fall kan blodet förtjockas, vilket leder till problem med blodomloppet. Dessutom tittar läkaren efter om det finns fri vätska i bukhålan plus att det genomförs en blodundersökning. I regel räcker det med att avvakta, vila och att dricka ordentligt, men i sällsynta fall kan det bli nödvändigt att lägga in kvinnan på sjukhus.

Vill man veta mer så finns massor med info om detta syndrom på nätet.

Jag hade vätska i bukhålan och i lungorna fick jag veta efter en lungröntgen, väääldigt stora äggstockar och förtjockat blod. Och väldigt svårt att kissa. Jag hade dessutom gått upp som fan i vikt. Jag fick dropp och skulle dricka hur mycket som helst, samtidigt som jag fick urindrivande intravenöst fyra gånger per dagen. Sprutor i magen som skulle förhindra att jag fick blodproppar eftersom blodet var ganska trögt... Plus att dom tog blod av mej, flera rör varenda dag, kollade puls och blodtryck var fjärde timme... Jag fick mäta allt jag drack och kissade... Ganska rörigt i skallen dom första dagarna på sjukhuset...

Hur som helst så steg mitt graviditetshormon i blodet varje dag, så det var ju nåt som var väldigt positivt!! Men det var svårt att ta in.

Efter nästan en vecka i min sjukhussäng började det klia som sjutton på hela kroppen, de la i dubbla lakan i sängen utifall att jag reagerade på madrassen, men det började bara klia mer och mer och mer... Efter fler rör med blod konstaterades det att mina levervärden inte var nåt bra, och då kan levern inte ta reda på alla slaggprodukter i blodet så då transporteras runt med blodet och då kliar det - SOM FAN! Jag fick medicin som skulle lindra klådan och den lindrades lite grann, fast det var lätt att tro att jag höll på att bli galen av allt kliande! Och naturligtvis kliade det värst på nätterna - som om det var lätt att sova där i alla fall!!

Genom att levervärdena inte var bra trodde dom att jag kanske fått en propp på nån ven som går till levern, så då blev det ultraljud av lever och njurar, men det såg bra ut. Och för att utesluta eventuellt andra proppar fick jag göra ett ultraljud på hjärtat också. Så nu vet jag att det också funkar som det ska...

Micke och Markus var in och hälsade på ofta, men det är svårt för liten pojke att se mamma med droppslangar och kanyler i armarna när han helst ville att jag skulle vara hemma. Så det var tårfyllda besök för min del, men han var tapper mitt lilla pojkmirakel. Den stora pojken var, som vanligt, mitt stora stöd och min klippa! Jag älskar Er, ofattbart mycket!

Efter två veckor hade jag fått nog av sjukhussängen och sjukhusmaten. Höjdpunkten var när jag och Micke firade våran tvååriga bröllopsdag med medtagen mat från Max. Halvkall hamburgare och sega strips!! Men gott var det! Jag fick åka hem på permission efter femton dagar på sjukhuset, mina pojkar kom och hämtade mej en torsdagkväll och jag fick vara hemma ända tills på måndagen. Hade typ en hel kasse med medicin och sprutor med mej hem. Men jag fick sova i min egen säng och lukta på stora M och lilla M hela hela natten! Ljuvligt!

På måndagen var jag tillbaka på sjukhuset igen, men jag behövde inte stanna utan fick fortsätta vara hemma på permission. Provtagning inne på sjukhuset varannan dag i två veckor till, sen blev jag i alla fall utskriven! Och provtagningsbesöken blev inte lika täta. Jag har gjort många många vaginala ultraljud också, och sett hur det växer och lever i min mage. Coolt!

Nu, är jag sjukskriven till första februari, mina levervärden är nästan bra igen. Dock måste jag äta salttabletter för jag har för låg salthalt eller vad det heter. Det funkar inte med saltlakrits och chips!! Jag tar sprutor i magen för att minska blodproppsriskerna. Mina äggstockar är fortfarande alldeles för förstorade, och det är inget dom egentligen kan göra något åt utan det är bara att vänta. Det som det gör är att jag har satans ont i magen, men... En dag här i veckan ska vi in och göra ett sk NUPP-test på vår baby som ligger i magen. Det är ju många risker med att vara så här gammal som jag är och vara gravid, så troligtvis blir det även fostervattenprov. Men, det får vi se...

Jag och Micke har jättesvårt att ta till oss att vi ska ha barn igen, det blev så väldigt mycket annat som kom i vägen.... Men kanske blir det lättare när vi tillsammans får se ultraljudet. Det ska vi göra på Mickes födelsedag den 30 december, så jag hoppas att det ser bra ut och han tycker att det är en hyfsad födelsedagspresent?

Kram!