Nu blir kvällarna kyliga och sena...

...kom trösta mej en smula för nu är jag ganska trött och med ens så förfärligt allena. Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort, går och tänker på allt det där man borde, det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort men det är så väldigt lite jag gjorde... Skynda dej älskade skynda att älska, dagarna mörknar minut för minut, tänd våra ljus det är nära till natten, snart är den skimrande sommar'n slut...

Hej alla!

Det där var en liten del av Höstvisa och jag tror att det är Tove Jansson som skrivit den, ni vet Mumins 'mamma'! Hur som helst så är det väl bara att konstatera att sommaren är slut... ingen återvändo nu liksom. Bara den här jävla skitvintern att vänta. Åh fyförfan vilken skitårstid det är alltså! Hua! Men om jag har tur, och det hoppas jag att jag har kan den här vintern bli kanske en av mitt livs bästa... men jag vet inget än och jag tar inte ut nåt i förskott - jag bara hoppas och hoppas och hoppas! Varför det skulle bli mitt livs bästa? Hmm, det kanske visar sej så småningom - eller kanske inte...

Idag ska jag lyxa mej och försöka hitta nå nya kläder. Inte lätt att få nåt att passa på den här kroppen men jag ska i alla fall försöka... Det är ju helt underbart att botanisera bland alla galgar med kläder och ta med en hel hög in i provhytten och prova och eftersom allting passar så är det bara att välja och vraka vad man vill köpa. Jo tjena, det är bland det värsta som finns! Men, det räcker väl inte att ha typ två ombyten kläder? Eller så får det göra det , vi får se hur det går idag. Tur att jag i alla fall inte har mens så magen är värre spärrballong än normalt... Håller man in den och trycker in lite här och där så kanske nåt kan passa i alla fall!! Hoppas!

Så, då var det bara det kvar då, att åka till veckodos av psykolog, som numera har blivit varannanveckodos, och så dyka in i nån käck klädaffär!! Jippi!

Kram!

Berg och dalvana...

Hej alla!

Sitter just nu och väntar på lilleman som är ute på morgonfärd med farfar i traktor. Han skulle åka traktor till dagis idag sa han, så jag hoppas att en liten färd här i byn räcker för honom så vi slipper bråka om bilfärden till dagis!! Mycket bråk är det nu... Min käre make säjer att jag och Markus bråkar så mycket för att jag frågar honom vad han vill göra hela tiden. Och kanske är det så? Men det är svårt när han, alltså Markus, är så väldans verbal och har svar på det mesta och vet vad han vill. För det mesta går det över rätt fort och det blir i alla fall som mamman vill!! Hur som helst så är det ruskigt påfrestande...

Den sjunde september har i alla fall kommit och gått igen... Nåt har startats men jag tänker inte berätta vad. Kanske kanske gör jag det sen - men just nu är det min lilla hemlis!

Oj, nu kom traktorn hem på gården igen så det är väl bara att byta fordon med min mirakelpojke och styra kosan mot dagis.

Tutbingo ikväll med fina vänner, nice!!

Kram!