Barfota utan strumpor och skor...

Hej alla!



Nej jag tänker inte tjata om att tiden bara springer iväg och att jag inte hinner med nånting, i alla fall inte högt så att nån hör... Men inuti skallen så gör jag det hela tiden. Måste bara berätta om min morgon...



Micke åkte tidigt till jobbet, Markus sov så jag tänkte att jag skulle få gå upp och bara vara en liten stund. Klockan var tjugo över sex... När jag långsamt tog mej ur sängen tittade Markus upp på mej med en ögat och gav mej ett leende och sa att Markus har sovit klart nu, äta frukost... Så, det blev ingen tid för mej... Väl uppe så åt han frukost, jag fick på lite kaffe, filtret vek sej förståss så det blev mer sump än kaffe men...det gick i i varje fall. Hundarna låg och sov så det var ju lugnt med dom. Efter det att Markus ätit upp sin frukost hade han kräm och mjölk över typ hela pyjamasen så det var bara att plocka av. Han ville då vara nakenfis och det gick ju bra. Du måste gå till pottan om du blir kissnödig förmanade jag. Eller bajsnödig... Efter bara några minuter så hör jag honom ropa inifrån toaletten, går dit och ser min lilla skrutt stå vid toaletten och med kiss på hela golvet... Han nådde ju inte upp till toaletten och hittade inte pottan... Så det var bara att torka upp och fortsätta med morgonbestyren. Jag och Markus tog fram pottan och han ställde den mitt på toagolvet. Nya förmaningar om att han skulle gå till pottan om han blev bajs eller kissnödig... Går ut i köket igen och börjar fixa i ordning hundarnas mat, Lava kommer och tycker att det luktar mumsigt och jag hör hur Hampe bökar i hans bädd där ute i hallen. Skickar Lava till sin plats för det var inte matdags riktigt än... Då ropar Markus... 'Mamma pom, titta bajs...' Han hade då bajsat på golvet. Hämtar papper och tar upp och torkar och kastar bort... Förmanar igen att han måste säja till... Hampe och Lava ligger kvar i sina bäddar så jag går in och gör klart deras mat, för dom ska få gå ut en sväng och sen komma in och få mat. Lava kommer och är lite intresserad igen, och den här gången hör jag Hampe reser sej...och kissar på golvet!! Suck!! Jaha, då var det bara att börja torka igen... Precis när jag fått fram mopphinken har Markus också kissat på golvet...igen.... Så nu hade jag behövt hundra armar och lika många trasor och golvmoppar! Med en lätt hysterisk Markus runt fötterna, klivandes i och ur hundkisset på golvet får jag slutligen upp det, tvättar sonens fötter, tar reda på hans kiss, tar in hundarna och ger dom mat, klär på Markus och borstar hans tänder, tar ut hundarna i hundgården...då tittar jag på klockan och inser att vi måste åka om jag ska hinna lämna honom på dagis och vara på plats på jobbet i tid... Att mina fötter sen är fulla av Markuskiss och hundkiss, tänderna oborstade får jag stå ut med tills jag kommer hem igen!!

I morgon blir det nog bättre!

Kram!

Vägen dit är den bästa...

Hej alla!

Så, äntligen skiner solen igen. Även om det bara är för ett par dagar så passar jag på att njuta... och klaga att jag svettas...!! Tänk hur man är!

Har hållit på att göra i ordning här på ladan till framtida fester, och tjuvstartar festandet med att bjuda hem goda fina vänner till midsommar! Tänk va roligt det är att hålla på att fixa...det är liksom roligare än själva festen! Eller nää, men roligt är det i alla fall.

Jag och Micke har börjat fundera på en sak, en stor stor sak...och dyr... tänker inte avslöja vad det är men, OM vi tar tag i det så blir livet helt omtumlat. Fränt!! Men, det är mycket pengar inblandat så vi får se hur vi kan lösa det på bästa sätt. När vi pratat ihop oss mer Micke och jag tänker jag kanske dela med mej av det här...eller så inte. Vi får se... Hur som så känns det som ett helt naturligt steg i livet för oss alla tre i den här lilla familjen!

Nä, nu ska jag ut och dra fart på gräsklipparen, fixa lite på ladan - eller Magasinet som det kallas, och sen är det dags att hämta ögonstenen på dagis.

Kram, och trevlig midsommar om vi inte hörs före!!

På fredag ska man städa...

...det gör varenda tant... Gissar att ni kan resten? 'Sudda sudda sudda sudda bort din sura min...'

Hej alla!

Tjohej, så var det fredag igen. IGEN...herrejestanes det var ju alldeles nyss fredag... Den här förbannade tiden som bara försvinner. Har sagt det förut men säjer det igen, TUR att det kommer ny!!

Håller på och städar, eller håller på att försöka börja städa - och i nån form av systematisk ordning, men det blir mest lite här och lite där och så lite här igen. Konstaterar krasst att det är här min ilska försvinner, när jag städar. Som jag rycker och sliter i dammsugarstackarn, fastnar den vid nånting rycker jag i slangen så jag tror att den ska gå av... Det borde ju vara enklare att ta två steg fram till dammsugaren och flytta den, men nej nej...ryckas och slitas ska det. Sen när jag ska torka golven har jag oftast i way to much skurmedel i hinken så hela golvet skummar! Så då får jag vackert ta bara rent vatten och torka efter, och torka efter och torka efter... RENT blir det ju i alla fall. Men kan ni begripa hur mycket damm det finns? Och vart fan bodde det innan det landade på alla mina hyllor, bord, fönsterbrädor, lister... Och precis när man har dammat, dammsugit och torkat golven, efter typ en sekund ligger det ett fint fint lager av damm där igen...åh va trött jag blir!! Sovrummet är ju liksom värst...vill inte ens fundera på allt damm därinne kommer ifrån. Tanterna från Rent Hus på tv kanske ska komma hem och ta en odling...

Ibland när man ska vara så där äckelduktig så drar jag fram spisen också. Snacka om att det finns spännande saker där. Matrester som har tagit den mest suspekta form och färg och man är glad att man inte har ett förstoringsglas så man får se dom eländiga krypen som säkerligen har bosatt sej där. Men jag är egentligen inte ett dugg äckelmagad utan städar glatt, tja eller argt, toalett och dusch och bakom spis. Jag vet ju vart lorten kommer ifrån liksom. Jag har provat att städa med handskar, inte för att jag tycker att det är äckligt utan, utan för att jag blir så förbaskat torr om händerna av medlen, men jag kan inte. Det är som att sätta trasan mellan tårna och försöka torka...

Nej, om jag skulle ta och göra klart istället för att sitta här och bluddra. Jag återkommer...

En timme senare...

Jag mötte en av mina största fasor här i ett fönster. En superbautastor GETING! Åh fy för fan vilka otäcka djur! Det är inte mycket jag är rädd för men för getingar springer jag hur långt som helst. Helst så vill jag ju släppa ut getingar, flugor eller mygg istället för att slå ihjäl dom. Men den här var en envis rackare - eller jävligt dum. Så, det blev flugsmällan och mos av otäckingen istället. Han fick skylla sej själv! Så det så.

Nu när huset har fått sitt är det bara resten kvar, det vill säja mej själv...funderar allvarligt på att ta mej in i duschen men tänk att det ska vara så svårt... 'Jag ska bara... Jag måste...' Alla sådana kommer innan jag får foten ur och pallrar mej iväg. Och jag som lovat mej själv att jag ska VÄLJA och inte BORDE och MÅSTE... Svårt ibland.

Så, för denna gång, kram!

Den blomstertid nu kommer...

Hej alla!

Tusan alltså vad längesen det var jag skrev nåt här då...hmm, men så kan det ju bli ibland - tydligen! Har i alla fall börjat på sommarjobbet, och det har tagit lite tid, sen har jag ju företaget och det tar ju också lite tid, plus att jag är mamma och det tar ju också tid och sen har jag ett hus att sköta - och det tar också tid, så... Tur att det kommer ny hela tiden!!

I dag när jag skjutsade sonen till dagis såg jag att det var fullpackat med bilar vid kyrkan, det är ju examensdags. Hua! Bara tanken på att höra Den blomstertid nu kommer ger mej en stor klump i halsen och tårar i ögonen. Hur ska jag klara det när det är dags för Markus? Jag kommer att gråta floder... Men, jag gissar att jag kommer att vara i gott sällskap. Snart fyller han två år också - och vart har dom två åren tagit vägen? Han var ju alldeles nyss alldeles ny! Vad gjorde jag innan jag hade honom? Nu kan han det mesta själv, enligt honom själv och kan han inte så provar han i alla fall men avslutar med 'Markus kan inte' och suckar. Gohjärta!

Igår var jag på tutbingo med två vänner. Snacka om att man behöver lite för att adrenalinet ska flöda!! Men vi åkte hem lite rikare än vi kom dit och det var ju fantastiskt roligt. Så nu kommer vi nog att sitta på fler parkeringar och kryssa eller ringa eller strecka våra nummer - och förhoppningsvis kommer tutan att fungera bättre nästa gång! Med lite vunna pengar i plånboken ska jag lyxa mej och köpa en ny mascara idag, och kanske kanske en ny tröja av nåt slag. BARA till mej - och det är inte ofta! Men jag gissar att det hamnar lite till Markus och lite till Micke i påsen - och inget till mej. Men, under kan ju hända.

Våran farstu börjar ta form nu, snart är det bara piffandet kvar! Det är en egendesignad hylla som är kvar, och mina förslag på hur vi skulle göra dög inte till maken, så han skulle fixa till nåt. Vi är ju rätt olika han och jag på det viset. Jag är abstrakt i tanken och kan se det framför mej innan det är klart och löser det liksom eftersom - han behöver exakta mått och gärna en ritning för att få ihop det. Men, huvudsaken är ju att det blir klart - och då är ju vägen dit helt orelevant. Här är ett litet smakprov på hur det ser hur så här långt...

Tja, då var det dags att packa ihop mej och åka till Sandviken, dags för veckodos av psykolog. Börjar känna mej rätt risig för övrigt - ont i halsen och nysig å så... Men jag har inte tid att bli sjuk så det är väl bara att gå på apoteket och leta några dundermedel!

Kram!